Alice-Dagen!

God eftermiddag och hjärtlig välkomna, i synnerhet till er MAA (Minor Attracted Adults/Minderårigattraherade)!

Detta är en ny blogg om och för pedosexualitet!

Jag som startat bloggen tänkte att det vore ju lämpligt att få upp den till idag, då flera av oss firar minnet av då flickan Alice Liddell, dvs förebilden till Alice i Underlandet, första gången träffade nämnda sagans författare Charles Lutwidge Dogson, alias Lewis Carroll.

Det träffades en härlig vårdag den 25 april 1856. Dvs för 155 år sedan!

Alice LiddellAlice Liddell som tiggarflicka, fotograferad av Lewis Carroll

Det finns mycket att säga/skriva kring ”myten” om Alice & Lewis och Lewis i övrigt. Samt mycket att jämföra dåtidens samhälle med det vi har idag. Kort sagt rådde det hysteri även då; en vuxen man som har en relation till en flicka långt från puberteten. Oavsett om den var/är romantisk, sexuell, erotisk eller bara väldigt djup och innerlig.

I min värld innehåller pedofili alla element som kan tillskrivas kärlek, åtrå, begär och attraktion. Pedosexualitet (låter bättre och ”snällare” än pedofili – som ju många förknippar enkom med manipulation, sadism, egoism och övergrepp) är varken mer eller mindre komplicerat som sexuell läggning än vilken i nutiden accepterad läggning som helst, dvs hetero eller nåt av HBTQ… För mig är detta att klassificera människor något som vi ser som ett nödvändigt ont. Att sätta etikett på folk. ”Du är normal/du är störd”, osv.
Det är märkligt att vi inte lär oss av historien heller. Det som är sjukt idag är ofta accepterat i morgon, eller så har det varit det tidigare. Onani är en klassiker, samt fetischism som var en störning till för bara nyligen, enligt DSM-IV.

Det finns idag, trots allt, väldigt mycket fakta och forskning om och kring pedofili. Även om mycket av det är subjektivt och vinklat och görs inom alltför kliniska miljöer. Och nästan alltid med föreställningen att pedofili är skadligt. Både för den som ”lider av det” och den som pedofilen ”utsätter”. Vare sig direkt eller indirekt. Pedofilen är alltid (den presumtiva(?)) förövaren och barnen är alltid de asexuella, passiva offren.

Trots att det finns så mycket fakta så kan man inte föra en rationell diskussion om huruvida pedofili är definitivt skadligt eller ”olämpligt” eller om det är något som tillhör naturen och mänskligheten och är egentligen helt ofarligt, under de flesta omständigheter.
Pedofili har trots allt funnits med människans hela historia och under de 40,000 år som vi kan säga att vi varit moderna, har pedofili varit utövat och accepterat i 99,5% av den tiden.

Men huvudsyftet, eller i varje fall det främsta syftet, med den här bloggen är inte att diskutera precis det. Utan den finns och är skapad för att jag personligen är utless på att pedofiler är så enormt utsatta för alla lögner och all hatpropaganda riktade mot oss. Det finns inget som skyddar oss heller om vi blir utsatta för förtal, m.m.

I grunden har vi helt enkelt inga rättigheter! Bara skyldigheter. Dvs ”skada aldrig ett barn”. Och vad just ”skada” innebär, är ett begrepp som det råder inflation i.
För egen del vet jag helt säkert vad som menas med skada, även om jag erkänner den på kort eller lång sikt.

Men återigen; den här bloggen finns till för att skänka trygghet till pedofiler som känner sig i en hopplöst utsatt situation och känner sig allvarligt kränkta av samhällets ofantliga hysteri och ovilja att se ”vår sida” och ur vårat perspektiv. Att se att pedofili betyder just barnvän/barnkär. Inte barnaförövare.

Bloggen är avsedd för saklig debatt på en vänlig nivå, eller bara allmänna diskussioner kring våra djupa (eller ytliga) känslor kring de söta små barnen som vi håller av.
Det bloggen inte är till för är personliga (eller ”opersonliga”) påhopp och hatiska kommentarer. Vare sig till mig som bloggägare eller till alla som kommenterar här.

Jag tolkar påhopp som hets mot folkgrupp eller som ärekränkning, osv. Hatiska kommentatorer behöver egentligen inte ens göra sig besvär, eftersom jag aldrig kommer släppa igenom sådana kommentarer. Även om jag är för ett tolerant och öppet samhälle, så är hatiska, hysteriska eller inbilska, oförståndiga personer inte välkomna här. Så det är sagt redan nu.

Pedosexualitet är kärlek. Jag tror på kärlek och det är det jag vill och vi alla borde sprida.

I övrigt hoppas jag att jag ska ha tid med den här bloggen samt att den ska bli väldigt populär och välbesökt.

För ett tolerant samhälle nu! Så kan vi fira Alice-Dagen 365 dagar om året!

Det här inlägget postades i Barnkärlek, DSM-IV, Pedofili, Pedosexualitet och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Alice-Dagen!

  1. T skriver:

    Jag håller med dig att pedofili är barnkärlek.
    Jag tycker att pedofili ska vara en naturlig läggning
    precis som alla andra läggningar.
    Är faktiskt själv en pedofil, dvs en oaktiv pedofil.
    och en jättefin läggning som jag verkligen trivs med.

    LEVE PEDOFILIN.

    Mvh: T

    • Alice-Dagen 365 skriver:

      Pedofili är en naturlig läggning. Det är bara en samhällskonstruktion att anse vad som är naturligt eller onaturligt, perverst eller acceptabelt.
      Historien har ju visat att onani, homosexualitet, transsexualitet, sadomasochism, fetischism och exhibitionism gått från att vara sjukdomar, störningar och perversa beteenden till att ha blivit socialt accepterade i vårat typ av samhälle. Det är ju till och med oacceptabelt idag att hetsa mot en homosexuell. Det kan kännas ibland som att de åtnjuter en mer ”normalitetsstämpel” än en heterosexuell. Som att det är ”på” att stå ut och att ”träda fram” som gay. Lite löjligt tycker jag. Är man pedosexuell, däremot, så kan man få uthärda vad som helst och oftast saknar man även grundläggande mänskliga rättigheter.
      Vad hände till exempel med utredningen kring mordet på Michael Jackson? Det verkar som att folk anser att ”tja, han dog ju bara”. Skulle de gräva i det hela tror jag man kunde finna en konspiration att de tog livet av honom av hatiska skäl.

      Det är viktigt att trivas med sin läggning och lika viktigt att vara trygg med sina känslor och sitt beteende.
      Mycket kan gå fel i vårat intoleranta samhälle som får alltmer en nolltolerans mot s.k. sexbrott mot barn.
      Det skapas både förövare och offer på löpande band, istället för att inse att pedosexualitet är något som alltid funnits och alltid kommer finnas samt att det säkerligen inte alls är ”farligt” eller ens måste vara riskabelt i praktiken.
      I min värld finns det bra mycket värre saker som drabbar barn, och bra mycket oftare också.
      Kränkningar, mobbning, fattigdom, våld, misär…
      Förvisso kan jag känna att den värld vi lever i är lite vad det är, men istället för att bekämpa vardagliga problem som barn stöter på, så väljer man att attackera oss. Som att vi vore barnens värsta eller främsta fiende!

      Min lösning är: ge barnen all kärlek de kan få. Ohämmat. Det skulle också innefatta den kärlek vi har inom oss. Barn behöver kärlek. Inte lögner och hysteri. De hjälps inte av det.

      Det är så enkelt att peka på oss medan hundratusentals föräldrar nonchalerar eller kränker sina egna barn minst en gång varje dag. Vad är det gentemot en kärleksfull smekning eller en kyss? T ex, alltså.
      Vi är inte manipulativa, psykopatiska förövare! Vi är kärleksfulla människor! Vår sexualitet är heller ingen störning, utan en helt vanlig sexualitet.
      Kan man inte komma med reella fakta så ska man inte tränga undan oss eller hetsa mot oss.

  2. T skriver:

    Jag tycker som du, att pedofiler ska ha samma rätt i samhället som alla
    andra.
    Jag avskyr när människor ser ner på oss pedofiler.
    För pedofili är en läggning som ingen kan bota.
    Jag älskar småflickor över allt annat på vår planet.
    Ingen kan ta ifrån våran läggning, INGEN.

    Håller med dig att pedofili är naturligt och betyder barnkärlek.

    Är för nuvarande kär i en flicka på min gård som är 8.

    • Alice-Dagen 365 skriver:

      Jag redigerade din kommentar eftersom det inte är så smart att skriva om verkliga flickor vid namn och dessutom beskriva dem. Det kan bli problem både för henne och dig om man kan lista ut vem det är.

      Själv är jag väldigt betuttad i en flicka som är 4 år. Hon betyder väldigt mycket för mig och det bästa är att hon är förtjust i mig också, men även hennes föräldrar gillar mig. Jag är väldigt varsam när jag umgås med flickan för jag vill inte förstöra nåt.

  3. Josef Boberg skriver:

    Som 70 år LivsErfaren – så konstaterar jag att sexualitet i dags dato har blivit ”jävligt komplicerad” – och alldeles oavsett sexuell läggning si eller så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s