Förintelsens Minnesdag (International Holocaust Remembrance Day)

Idag, den 27 januari, ska vi minnas det som hände under andra världskriget. Vad ett enormt, koncentrerat, blint, besinningslöst och irrationellt hat orsakade.

Dagen infördes av FN så sent som för drygt sju år sen, för att uppmärksamma de miljontals offer som på ett fullkomligt inhumant sätt förintades och utrotades som ohyra, får man säga, eftersom det var så de betraktades. De flesta dog i förintelseläger. Andra i ghetton, som arbetande slavar i koncentrationsläger, eller skjutna på öppen gata, helt slumpmässigt. Och så fanns det dem som dog till följd av inhumana ”medicinska” experiment gjorda av rasbiologer eller läkare. Givetvis fanns det också otaliga som dog till följd av bl a svält och sjukdomar.

Bland de som utrotades var majoriteten judar, polacker och sovjetiska krigsfångar.
Även romer utrotades, något som kanske inte alla känner till än idag. Romer är fortfarande ett missförstått och, tycker i varje fall jag, undanträngt folkslag. Men de har också själva valt att leva lite åtskilda nuförtiden.
Inte att förglömma så var det väldigt många som avrättades som nazisterna ansåg som en fara mot vidareförandet av den ariska genen, eftersom de var utvecklingsstörda, deformerade eller homosexuella (främst män).

En del av er kanske är medvetna om att det är Förintelsens minnesdag idag, men tänker inte så mycket mer på det. Det är visserligen söndag idag, vilket för de flesta innebär en ledig dag. Men man kanske nöjer sig med att fundera en stund på förintelsen. Någon tänder ett ljus, eller går till kyrkan/synagogan för att tända ett ljus där, för att be och kanske sörja en eller flera anhöriga.
Jag har själv ingen personlig relation till andra världskriget, och jag har inte heller fått ta del av några krigshistorier hemifrån, även om min far var gammal nog att delta i kriget som soldat på den tiden.

På det sättet skulle jag kunna reagera som ”de flesta andra”, det vill säga, begripa att det är Förintelsens minnesdag idag och inte tänka så värst mycket mer på det. Förmodligen är ”vi alla” så väldigt upptagna av våra vardagar, tagga ner från all stress som samhället sätter på oss, Facebook, elektroniska gadgetar och allt annat sånt där megaviktigt som dock rycker oss ur en naturlig, medmänsklig samvaro och som många kanske förnimmer, men ändå inte förstår och ser.
Nu ska jag inte raljera och moralisera allt för mycket över det, men jag ville ändå bara poängtera att vi blivit så överciviliserade så vi lätt glömmer vad som egentligen och i sanning är viktigt.
För mig skulle det vara gemenskap, familj, kärlek, vänner, delaktighet och bara allmän vänlighet.
Flera av dessa saker känns det nästan naivt och futilt att tro på längre. Såtillvida att man inte har en ytligare syn på detta. Dvs spenderar måttligt och lagom av sin tid och sina känslor på ”nära och kära”. SMS och Facebook har blivit dagens stora sätt att ”kommunicera”. Bara det säger något om oss, hur fjärmade vi är från varandra. Samt att detta fjärmande innebär att vi också får en sämre förmåga att i sanning empatisera med andra. Vi kan ju ta nätmobbningen som exempel.

Men för att återgå till det omedelbara ämnet jag ville ta upp idag, som inte handlar om just hur galet det kan bli p.g.a. Internet. Dagens ämne är större och viktigare och mer aktuellt, eftersom det är något som sker hela tiden och vi är alla en del av det och skyldiga till det. Det är ju vi människor som är orsaken till att vi gör som vi gör mot varandra, och inte ”Internet” och dess ”faror”.

Människan tycks alltid behöva någon att slå på. Någon som står längst ner på skalan och som helst inte kan försvara sig. Judar, svarta, homosexuella och transsexuella har redan en accepterad status i samhället, vilket gör att det varken är accepterat av sociala och humana skäl att begå hatbrott mot dem, eller av rent lagliga skäl. Den sistnämnda gruppen har dock inte fått fullt erkännande än, men man är på väg att erkänna dem fullt ut också, som de människor de är och den sexuella identitet de tillhör. Det första steget för dem och den stora landvinningen är att ta bort det korkade kravet på tvångssterilisering.

Då finns det ju inte så många kvar, som man kan trycka ner och kränka!
En del får dock ut sina aggressioner genom att förtala Islam och muslimer. Se dem som en fara mot ”vårt” samhälle. Men inte det är heller helt politiskt korrekt och man får inte enligt lag hetsa mot religiösa minoriteter. Så egentligen går det alternativet också bort.

Den träffsäkra gruppen idag är de pedosexuella…!
Ni visste att jag skulle komma dit, eller hur?

Jag är nämligen inte förvånad om de som läser min blogg ser på mig som att den agenda jag tycks ha, är egoistisk och för egen vinning. Att jag är helt bias. På djupt vatten och ute och cyklar.
Ni har dock förmodligen inte gått i mina skor. I ganska snart 40 år.

Det har inte alltid kretsat till min sexuella läggning (JA, pedofili är en läggning – det är bara än så länge politiskt inkorrekt att benämna den som sådan).
Jag hade också, som jag ser det, oturen att födas med ett par neuropsykiatriska funktionshinder. Dvs Aspergers syndrom och ADHD. Men jag är inte korkad, jag är inte antisocial (inte av naturen i varje fall) och inte känslomässigt iskall eller en psykopat. Bara annorlunda.
Det fick jag känna av redan från mitt första år i grundskolan. Och efter det var jag en populär hackkyckling resten av mitt liv inom skolan och även på gymnasiet. Tough break, eller hur? Det var också en massa problem i min familj och ingen förstod att jag var mobbad, för jag var så tyst av mig.
Sen kom det där andra. Egentligen mycket större. För mobbningen kunde ha gjort mig starkare och egentligen gjorde den det också. Men det andra tog över på ett genomgripande sätt och för mig så har det inneburit ett bra mycket större helvete för mig än att jag varit en stackars mobbad, söt liten pojke.
När jag var runt 18 började jag känna att jag hade en dragning till unga flickor. Väldigt unga flickor. Med andra ord förstod jag snart att jag hade DEN läggningen. Att jag var pedofil! Det var lite som att få beskedet om att ha cancer. För jag visste redan då hur hatade människor var, med den läggningen.

Jag tänker inte gå in på min uppväxt och mitt privatliv.
Dels av den givna anledningen att folk då kan lista ut vem jag är och dels för att det blir så långdraget och i slutändan inte särskilt viktigt. Och min poäng med det här blogginlägget kan också gå förlorat och det blir också motsägelsefullt eftersom jag predikar samhörighet på det sätt jag gör. Så då kan det inte bara handla om mig.

Men hur kan jag sätta Förintelsens minnesdag i relation till pedofiler då?
(”Hur understår jag mig?”)

Jo, av den enkla anledning att pedofiler i dag är fasansfullt och obarmhärtigt utsatta för enormt hat och förtryck. Vi utsätts måhända inte för att bli skjutna på öppen gata, avrättade i gaskammare, osv.
Men det är inte så öppet längre. Allt hat. Det har blivit väldigt mycket mer vardagshat och dolt under ytan, av regeringar, politiker, NGO:er, m fl. Men det finns ju även öppna hatgrupper, mot pedofiler. Den av högerextremister bildade ”organisationen” Stoppa pedofilerna är den mest notoriska och ökända i vårt land idag. Är det inte härligt, så säg, att ni genom att stödja ”stoppandet av pedofiler” (vad nu det innebär i praktiken och vad det skulle leda till) också stödjer de fascistiska personer som grundat den här avarten till sammanslutning? Det vill säga, genom att ni ”stödjer” den grupperingen, så stödjer ni också den typen av individer, som står, ideologiskt, bakom förintelsen av alla de miljoner som fick sätta livet till under andra världskriget!
Vad är mest skrämmande? En människa född med en sexuell läggning, som måhända kan ses som hur hemsk man vill. Eller en grupp människor som ser sig som övermänniskor och som inte dras för att kanske igen sätta igång folkmord?
Och fråga er, vad är det som då skiljer ER från nazisterna under andra världskriget?
Enligt mig är personer som stödjer dessa antidemokratiska och inhumana grupper, av exakt samma skrot och korn som Adolf Hitler själv. Ingen som helst skillnad.
Okunskap föder rädsla, rädsla föder hat. Hat löser inget. Rädsla är irrationellt. Kunskap är den enda vägen!

Jag har redan skrivit en förfärlig massa text redan, och det är väl lite den jag är. (Jag brukar skylla på Asperger, att jag gör ”en kort historia lång”.) Men samtidigt har jag just idag mycket att säga.

Jag vill likna massutrotningen och förföljelsen av oskyldiga, civila, fredliga, harmlösa individer med dagens häxjakt på pedofiler!

För tro det eller ej, man kan se tydliga likheter mellan förföljelserna även idag, om än måste man resa utomlands, närmare bestämt till USA, för att få de värsta exemplen på pedofiljakten:

Pedofiler tvingas bort från samhället och får bo under broar, m.m. Till slut har de faktiskt ingen stans att ta vägen eller uppehålla sig…!

Det är tillåtet att både misshandla och ha ihjäl pedofiler utan rättsliga påföljder! Praktiserad anarki!

Man har de facto inrättat vad som kan anses som ett koncentrationsläger för pedofiler!
I Kalifornien finns Coalinga State Hospital, där man – på obestämd tid(!) – förvarar dömda sexbrottslingar, många av dem kliniskt identifierade som pedofiler.
Louis Theroux gjorde 2009 för BBC en dokumentär; ”A Place for Peadophiles”, där han besökte inrättningen och dess fångar.
Länk till dokumentären (Finns också att hitta i bättre kvalitet om man vill, t ex som torrent)
Fakta om dokumentären

Det är en sak att reagera på och förfasa sig över eventuella sexbrott som en pedofil kan göra sig skyldig till och att man kan anse att denne ska få ett straff i proportion till gärningen.
Men betänk två saker: är det nödvändigt att ha en oresonlig hetsjakt på pedofiler som kan sluta var som helst, när det finns hur många studier som helst som visar på att förföljandet av pedofiler (och här avses pedofiler som ”dömda barnsexbrottslingar”), uthängning av dessa samt hatpropagandan mot dem snarare stjälper pedofiler än att de ges en rimlig chans att återanpassa sig till samhället. Det andra är att det allra oftast faktiskt inte är just pedofiler som begått sexbrotten mot barnen! Pedofiler är sällan ens våldsbenägna:

Det är också väl känt inom den psykologiska vetenskapen, att traditionella pedofiler inte skadar barn – tvärtom anses att de är särskilt känsliga för den så kallade ”småbarnsmodellen” och mottagliga för barns signaler – men eftersom likhetstecken av ideologiska skäl satts mellan våldtäktsmän och pedofiler sedan slutet av 1970-talet tror människor i allmänhet att pedofiler våldför sig på barn. Howells skriver till exempel att tillgängliga bevis visar att aggressivt beteende i verkligheten är ovanligt i pedofila incidenter; de innehåller sexlek mer än sexuella attacker, och involverar typiskt smekningar. Till och med bland de ideologiska forskare som på moraliska grunder åsidosätter opassande resultat, som till exempel Finkelhor, är man klara över att så är fallet. Ordet ”pedofil” har fått en tydlig betydelseförskjutning, likt ”moderat” som numera betyder ”högerman”, inte ”måttlig”. Kincaid skriver: ”Pedofilen” är platsen där en härskara av cirkulerande 292 fördömanden frodas; det är kanske vår mest frekventerade kulturella och lingvistiska toalett.

(Wase, Dick: Samlag eller Salighet, 2008)

Sammanfattningsvis tycker jag att alla i samhället har en skyldighet att behandla alla människor lika. Jag har ovan tagit exempel om barnsexbrottslingar och ”dömda pedofiler”. Men eftersom den största delen av pedofiler får ses som harmlösa och fredliga, så känns det högst rimligt att ge oss en chans. Att ni lär er mer om oss och att ni i det minsta inte upprepar historien och begår hatbrott emot oss. Vi är också människor och en del av samhället, vare sig ni vill eller ej!
Pedosexualitet är en naturlig läggning, eftersom den alltid funnits. Den är artriktig!
Man kan tala om en evolutionär artriktighet som baseras på vad som för naturen är gynnsamt och nödvändigt för individens överlevnad. Det är därför och av den anledningen som pedofili funnits med människan ända sedan vi särskilde oss från de övriga däggdjuren just som människor! För 7 miljoner år sedan – eller som den moderna och mer civiliserade människan för 40.000 år sedan. En annan analogi är, att skulle man teoretiskt utplåna pedofiler (som nazisterna ville göra med icke-ariska eller dem som de ansåg hota den ariska rasen), så skulle det ändå födas precis lika många pedofiler i kommande generationer! Varför? Jo, för att det är naturens vilja! Det går på samma sätt att jämföra med ifall man skulle utrota de homosexuella. Sexuella läggningar är nämligen inte en störning! Det är en del av vår natur, och den fyller en funktion. Precis som vårt (påhittade!) begrepp kärlek – som faktiskt är mer diffust än en biologiskt nedärvd sexuell läggning, med oändligt antal år på nacken ur mänskligt perspektiv.

Det här inlägget postades i Barnkärlek, Pedofili, Pedosexualitet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s