Bristfällande ”historisk analys” berättigar häxjakten på pedofiler(?)

Oförmågan hos Annina Rabe att göra en adekvat, jämförande historisk analys av samhället, eller snarare samhällena i världen, ”förr” och nu, vill få till det att ”vi borde vetat bättre förr”, så att vi även då hade en häxjakt på pedofiler och såg till att utrota alla förekomster av barn som hade intergenerationellt sex.
Rabe dömer ut denna både kulturella och historiska nyans på ett bräde, genom att underförstått hävda att som samhället resonerar idag, att sex mellan vuxna och barn aldrig kan vara annat än skadligt, är det enda rätta. Kanske menar hon också på att så som vi hanterar barns sexualitet och pedofili idag, borde varit det enda rätta ända sedan människans tillkomst?
Här kan vi verkligen tala om ignorans! Att mänsklig biologi inte betyder ett smack, för dessa mediamänniskor, som bara bryr sig om att skapa smaskiga löpsedlar.
Varför inte publicera Hemmets Journals artikel i helhet, så vi alla kan bilda vår egen uppfattning? Och inte måste tvingas dela Rabes trångsynta, fördömande och subjektiva åsikter?

Vi MÅSTE tycka, tydligen, att som de levde (och förmodligen fortfarande lever) i Muria-stammen, är något som vi MÅSTE fördöma, hata, sprida skräck och desinformation om.
Precis som vi idag, enligt Rabe MÅSTE hata, sprida skräck och desinformation om pedofili.

Perspektivet är oerhört kort. Vi talar om blott 40 år tillbaka i tiden. En droppe i havet. Det var på 70-talet som pedofilhysterin tog fart på riktigt!

Kan Rabe, eller någon annan, tala om vad det är för positivt med att ”med rätta betrakta pedofili som det värsta som finns”?

Fortfarande är pedofili en sexuell läggning! Inte ett brott. Inte ett beteende.
Jag har skrivit det flera gånger nyligen; pedofili är till och med en del av naturen – för att det är naturens vilja.

Dessutom talar Rabe om ”aningslöshet” – som att intergenerationellt sex orsakar skada oavsett för hur länge sedan eller i vilken kultur det utövades. Eller hur sjutton ska man tolka det subjektiva ordvalet?
Och hur kan man vara så befängd, att man jämför en folkstam, som lever fredligt och ostört i sin kultur, fria från sexualmoral och en massa annat galet, med barnsexturism?
Begriper inte Rabe nånting?

Jag tror hon behöver plocka upp en bok i sexualhistoria. Den bästa som finns tillgänglig och som samlar tusentals år av mänsklig sexualhistoria, är Dick Wases bok, Samlag eller Salighet. Istället för att gräva bland skvallertidningar på fritiden och sätta kaffet i halsen när hon läser en artikel, som faktiskt är oerhört mycket mer neutral än vad Rabe har kapacitet till. Mentaliteten också att rusa till redaktionen för att plita ner en förfasande artikel, i avsikt att rida på häxjakten på pedofiler (oj, vad originellt, hörru!), är också rätt låg och usel. Inte minst oprofessionell. Men journalister idag är väldigt förutsägbara.
Hitta nåt om ”pedofili” bara, så har man en artikel! Helst ska man sammanblanda denna läggning med de mest fruktansvärda brott, och fortfarande kalla det pedofili!

Hur kan man kalla sig lärd, när man som journalist inte ens begriper att skilja på en sexuell läggning och ett brott?!
Så oerhört tröttsamt. Till och med gemene man klarar ofta detta.

Pedofiler idag mår oerhört dåligt, har ingen att ty sig till, inget möjlighet att på ett hållbart och bekvämt sätt hantera sin sexualitet och än mindre få utlopp för den. De får heller ingen som helst förståelse för det mest grundläggande; att de är sexuellt attraherade av barn. Det betyder inte att de söker sig till barn. Det betyder att det är deras sexuella läggning. (Jag tror jag behöver upprepa det tills jag spyr.)
Pedofiler är definitivt socialt isolerade, kan inte anförtro något som har med deras sexualitet och känsloliv över huvud taget till någon, eftersom man aldrig kan lita på någon.

Är det fortfarande ”med rätta” som man behandlar minst 100.000.000 människor med läggningen (statistiskt beräknat och de facto mer en underdrift än en överdrift) på det här inhumana och demoniserande sättet?
Återigen, vad gör det för nytta?

Tror verkligen folk att hela världen är med på häxjakten rakt av och att det inte finns nån enda som tycker att det är helt galet?

Vi har alltså en ”befogad” häxjakt på en grupp, pedofilerna, som får stå ut med förtal, hot, hatbrott, social isolering, krav på sexuell avhållsamhet, och helst förneka hela sin sexuella identitet överlag.

Låt mig få informera, att i USA finns det en människorättsorganisation (Reform Sex Offender Laws, RSOL), som inte bara klarar av att nyansera ”pedofiler från barnsexbrottslingar”, utan går ett riktigt stort steg, genom att vilja utrota demoniseringen av dömda sexbrottslingar, samt avskaffa det offentliga sexbrottsregistret. Eftersom de begriper att häxjakten slår helt fel och gör extremt mycket mer skada än vad det nånsin skulle kunna göra nytta. Både för offer och de sexbrottsdömda i nämnda register.
Och då talar de inte ens om ”pedofiler” på det högst ignoranta och ointelligenta sätt som man envisas med i pressen.
De dömda i sexbrottsregistret där är nämligen mer eller mindre uteslutande icke-pedofiler. Samtidigt som det finns hoper av fakta som förtäljer att pedofiler inte står för mer än en marginell del av sexbrott mot barn. Sett till våldsbrott mot barn generellt som orsakar livslångt trauma, lär antalet av pedofiler begångna sexbrott mot barn inte landa på mer än nån enstaka promille, i sammanhanget.

Ni som kanske besväras av att jag skriver mestadels om detta; syftet att skilja oss pedofiler från barnsexbrottslingar och barnvåldtäktsmän, måste få förståelse för att vi är oskyldigt drabbade av er hotfulla inställning till oss!
Men också hur dåligt vi mår av att dagligen dels läsa och höra om ”vad vi pedofiler utsätter barn för” och dels ha vetskap om att det finns rena hatgrupper i samhället, som är både drivna av våld och har ett allmänt asocialt beteende. Som om man inte mådde dåligt nog.
Och ju sämre vi mår, desto större är kanske risken att en del av oss börjar känna att man, eftersom man ändå är ett monster som alla säger, lika gärna kan ta det där extra steget och leva ut sina känslor med ett barn, utan att tänka på konsekvenserna. Eller kanske det är just att åka dit som är målet? För att man tycker man passar i fängelse? Vad vet jag. Det är inget jag funderat på att själv utsätta mig och ett barn för, och ursäkta det med psykisk misär.
Om inte annat, så är det i varje fall mer sannolikt att man tar livet av sig, eftersom man mår så dåligt som man gör.
Förmodligen skulle många jubla då. Om pedofiler började begå självmord?
Även om vi gjorde det skulle det inte ”betyda” något. Knappast att barn skulle bli mindre ofta utsatta för, om man nu ska fokusera på det, sexuella övergrepp. Eftersom det som sagt inte är just pedofiler som står för dessa brott, generellt.

Min teori är att eftersom pedofili idag är så omtalat och hysterin är så fullständig, så är det nog lättare för en person att komma underfund med att man har läggningen i tidigare ålder än förr. Det finns många exempel på 15-16-åringar som förstått att de har läggningen. Dittills, och faktiskt fortfarande, är de också ”barn”, så som lagen definierar dem. Och man kan sannerligen anta att de också inte gjort något som helst brottsligt i den åldern. Har man ändå rätt att demonisera dem också, och behandla dem som icke önskvärda? Stänga ute dem från samhället? Glädjas om de begår självmord?
De borde väl ha precis samma rätt som alla andra att också leva i samhället som alla andra?! I trygghet, frihet och få vara älskade och respekterade. Sedda för vilka de är. Kanske kan man till och med förstå deras läggning så pass att man kan älska den lite också?
Så fort man börjar behandla någon som störd, så är risken överhängande att denne också till slut blir störd. Vem förtjänar det? Och vad vinner samhället på den typen av kärleksbefriad intolerans?

En pedofil kan sträva hur mycket som helst efter att leva lagligt och ”moraliskt”, även om dagens normer suger. Men vad spelar det för roll, när man ändå betraktas som en vedervärdig brottsling?

Det är en sak att ni vägrar ta till er fakta, som t ex berör huruvida barn verkligen tar skada av intergenerationellt sex och i så fall i hur stor utsträckning. Men det är definitivt omänskligt att med vilja behandla oss som odjur, när vi inte ens letar upp barn att ha sex med! Väldigt många av oss pedofiler idag har helt uteslutit samvaro med barn ur vår (dystra, gråa, tomma, kärleksbefriade, ångestfulla, självhatiska) vardag. Inte ens för den enorma och närmast övermänskliga bedriften tillskrivs vi mänskliga egenskaper. Allt som är kvar av oss till slut är ett skal, som visserligen fylls på, men av hat, istället för kärlek och livsglädje.
Det finns för oss ingen rättvisa. Det finns bara ert hat, era lögner, er ovilja att ta till er fakta. Och media som gör allt för att se till att sprida detta vidare. Detta borde vara, i ett demokratiskt samhälle, ett brott mot mänskliga rättigheter. Men så var det ju så, att vi har inga rättigheter alls. Jag själv får väl vara glad för att jag än så länge får ha min lilla blogg här.

Rabe avslutar med ”vilka av de värderingar som vi har idag kommer att framstå som lika absurda i framtiden?
Jag vill hoppas och helst påstå, att medias häxjakt på och samhällets grymma intolerans mot pedofiler, kommer att anses som inte bara för vår tid ”absurt”, utan sett till flera hundra år av människans historia, som obegripligt!

Det här inlägget postades i Barnsexualitet, fördomar, Hysteri, pedofilhysteri, Pedofili, Pedosexualitet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s